Minns mig som en människa

Vet inte längre vart jag ska ta vägen, vill bara se ljuset framför mig. För det ända jag ser nu för tiden är det mörkaste mörkret.  
 
Varför försöker jag lura mig du var borta för länge sen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0